Två månader...

Två hemska månader utan min äkskade fina hund. Har fortfarande inte fattat, å jag saknar dig något otroligt. Min finaste bästavän, som alltid fanns där. Jag vågar inte ens va hemma själv längre, kände mig trygg när du fanns här. När du följde efter mig å höll mig sällskap i stallet. Jag hoppas du har det bra där du är, bland alla våra andra djur... Det gör så ont, ett tomrum som aldrig kommer fyllas... <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0