Livet är som en bergodalbana
Precis exakt just så känns det nu...
Allt var så bra, fram tills idag då allt bara rasade..
Först och främst har jag mått skit hela dagen, haft magont precis heeela tiden.
Och det blev inte heller bättre när jag kom hem.
Har gått dubblevikt och bara skrikit av smärta, fruktansvärt.
Och sen fick man även ett samtal som jag visste skulle komma någon gång
men det behövde väl inte komma just nu....
Något positivt är väl iallafall att jag fick papper oså om sommarjobbet i vartofta.
Ne nu ska jag avsluta detta hemska och ointressanta inlägg!
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
